Åska: hur blixten uppstår och hur långt bort den slog ner

Hur uppstår åska och blixten?

Åska bildas i kraftiga bymoln, så kallade Cumulonimbus. Inne i molnet separeras elektriska laddningar: negativa laddningar samlas i molnets nedre del och positiva i den övre. När spänningsskillnaden mellan molnet och marken blir tillräckligt stor sker en urladdning – en blixt slår ner.

Själva blixtkanalen byggs upp i etapper på cirka 30 meter åt gången, genom en process som kallas stötjonisation. Kanalen är inte bredare än en penna, men kan vara 5–10 km lång. När huvudurladdningen sedan sker färdas den med cirka 30 000 km/s – en tiondel av ljusets hastighet.

Blixten hettar upp luften kraftigt, vilket skapar en tryckvåg. Det är den vågen vi hör som åskmuller eller dunder.

Hur långt bort slog blixten? Räkna med tre sekunder per kilometer

Ljuset från blixten färdas med 300 000 km/s, medan ljudet bara rör sig cirka 340 meter per sekund. Därför ser vi alltid blixten innan vi hör dundret.

För att räkna ut avståndet till blixten gör du så här: räkna antalet sekunder mellan blixten och dundret och dividera med tre. Tre sekunder betyder att blixten slog ner en kilometer bort, sex sekunder betyder två kilometer.

En vanlig missuppfattning är att man ska dividera med fem. Den regeln bygger på miles – i Sverige, med kilometer, räcker det med tre sekunder per kilometer.

Varför låter åskan olika?

Upp till några hundra meter från blixten hörs en kraftig knall. Längre bort blir det ett utdraget muller, som kan höras upp till cirka 20 km bort. Ljudvågorna brukar böja av uppåt, vilket sätter gränsen för hur långt dundret når.

Dundret är utdraget eftersom en blixt kan vara flera kilometer lång. Den första delen av dundret kommer från den del av blixten som är närmast dig, och den sista från den del som är längst bort. Observera också att regeln bara ger avståndet till den del av blixten som är närmast dig – och att nästa blixt kan slå ner närmare, eftersom åskväder rör sig.

Molnblixtar, det vill säga urladdningar inom eller mellan moln, kan höras som muller utan att någon markblixt syns. Det kan förvirra avståndsbedömningen.

När är åska vanligast i Sverige?

I Sverige åskar det i genomsnitt 5–20 dagar per år. Färst åskdagar har de nordvästa fjällen, flest har västkusten.

Åska är vanligast på sommareftermiddagar och tidiga kvällar, eftersom bymolnen byggs upp av soluppvärmningen under dagen. Juli är den åskrikaste månaden över land, medan augusti dominerar över hav. Flertalet urladdningar sker mellan maj och september.

Åska kan dock förekomma under hela dygnet och alla månader i hela landet. Frontåska, som är knuten till gränszoner mellan varma och kalla luftmassor, är jämnare fördelad över dygnet än den soldrivna dagvärmningsåskan. Vinteråska förekommer också, oftast i kusttrakter – särskilt vid västkusten – vanligen i samband med oväder och som enstaka blixtar över relativt varmt vatten. Läs mer om fronterna i vår guide om kallfront och varmfront.

Hur många blixtnedslag får Sverige per år?

SMHI:s blixtlokaliseringssystem registrerar i genomsnitt omkring 150 000 urladdningar till mark i Sverige per år, men variationen mellan åren är stor. Systemet har bytts ut några gånger, så exakta jämförelser mellan olika år ska göras med försiktighet. Vid två tillfällen sommaren 2014 registrerades över 40 000 nedslag på ett enda dygn. Data används i prognosarbetet tillsammans med radar- och satellitinformation.

Vad ska jag göra vid åska?

En vanlig tumregel är att vänta 30 minuter efter den senaste åskknallen eller blixten innan du går ut igen. Att åskan tystnar är alltså inte samma sak som att risken är över – och blixten kan slå ner innan du hört någon åska alls, eftersom bymolnen kan vara inbäddade i mer sammanhängande regnmoln.

Råd från Krisinformation.se, SMHI och Elsäkerhetsverket:

• Stanna helst inomhus – det är i allmänhet säkrare där. Undvik balkonger och verandor.
• Undvik öppna fält och stå inte under träd eller andra höga föremål. Ett ensamt träd träffas lätt av blixten – att söka skydd under det är en vanlig men farlig missuppfattning. Kommer du inte i skydd i öppen terräng: gå ner på knä i en svacka och böj dig framåt med händerna på knäna.
• Undvik att vistas i eller på vatten.
• Dra ur stickproppen till elektronisk utrustning och undvik att röra eller stå nära lampor, andra elektriska produkter, vattensystem som kranar och duschar, samt eldstäder.
• En bil är i regel en säkrare plats än utomhus, eftersom det är metallkarossen som leder bort strömmen – inte däcken som skyddar. Moderna bilar är dock inga perfekta metallburar: håll dörrar och fönster stängda och rör inte ratten eller andra delar i kontakt med karossen.
• Att vistas i tält, i öppna båtar och oskyddade segelbåtar eller på cykel och motorcykel kan vara farligt. Paraply, golfklubba, metspö eller drake kan fungera som åskledare.

Blixtnedslag kan leda till bränder, elavbrott och telestörningar. Risken att själv träffas är liten, men en direkt träff kan orsaka svåra skador eller vara dödlig.

Åskmolnens anatomi

Åskmoln är ofta några kilometer breda vid basen och kan nå ända upp till tropopausen – gränsen mot stratosfären. Sommartid ligger den på 8–11 km höjd i Sverige. I tropikerna ligger tropopausen på cirka 15 km, vilket ger ännu mäktigare åskmoln där.

Vill du lära dig känna igen molnen på himlen kan du börja i vår guide om molntyper. Åska hänger ofta ihop med kraftiga regn – läs mer i artikeln om skyfall. Och håller du koll på vädret i Sverige ser du lätt när bymolnen börjar byggas upp. Vid allvarligare väder kan SMHI utfärda vädervarningar.