Dimma: varför den bildas och när den lättar

Vad är dimma – och vad är skillnaden mot dis?

Enligt SMHI:s definition råder dimma när sikten är under 1 000 meter och nedsatt av små dimdroppar i luften. Är sikten mellan 1 och 10 km kallas det i stället fuktdis. Det finns ingen fysikalisk skillnad mellan dimma och fuktdis – skillnaden ligger bara i hur mycket sikten är nedsatt. Är den relativa fuktigheten under 80 procent kallas det torrdis.

Dimdroppar är i allmänhet mycket små, med en diameter på 10–20 mikrometer, alltså 0,01–0,02 mm. Vid sträng kyla kan dimman i stället bestå av iskristaller, så kallad frostdimma. Den är oftast tunnare än vanlig dimma, men kan i gengäld ge vackra halofenomen runt solen eller lampor.

I grunden är dimma och moln samma sak: skillnaden är att dimman når ända ner till markytan. Ibland lättar dimman närmast marken men ligger kvar i luften som låga dimmoln.

Så bildas dimma

Dimma uppstår när vattenångan i luften kondenserar, vilket kräver en relativ luftfuktighet på 95–100 procent. Det kan ske på två sätt: antingen sjunker temperaturen mot daggpunkten, så att luften inte längre kan bära all vattenånga, eller så blandas två luftmassor med olika temperatur så att den omblandade luften når mättnad.

Vill du gå djupare i mekanismerna bakom kondensationen kan du läsa vår guide om luftfuktighet och daggpunkt.

Strålningsdimma – höstens klassiska morgondimma

Strålningsdimma uppstår under molnfria kvällar och nätter med svaga vindar. Markytan förlorar då värme genom utstrålning mot rymden, och luften närmast marken avkyls tills vattenångan kondenserar. Det är en vanlig företeelse på sensommaren och hösten, ofta över öppna fält och i fuktiga sänkor.

Dimman börjar i liten skala. Till en början är den bara några decimeter hög och visar sig som tunna slöjor ovanför gräset – de så kallade älvorna. Allt eftersom avkylningen sprider sig uppåt tilltar dimmans täthet och höjd, och på morgonen kan den ligga tjock över hela landskapet.

Advektionsdimma och havsdimma – vanlig längs kusten på våren

Advektionsdimma bildas när varm och fuktig luft blåser in över ett kallare underlag, till exempel kallt hav eller snötäckt mark, och avkyls underifrån. Till skillnad från strålningsdimman kan advektionsdimman täcka stora områden och ligga kvar i flera dygn.

I Sverige märks den framför allt längs kusterna under våren och försommaren. Då strömmar varm luft från land ut över det ännu kalla havet och ger havsdimma. Sådan kustdimma kan ligga kvar länge och ge ruggigt väder vid kusten, samtidigt som det inne i landet är soligt och varmt. Inlandet har i stället dimma vanligast under hösten.

Blandningsdimma och sjörök

Blandningsdimma bildas när två dimfria luftpaket med hög relativ luftfuktighet blandas och den omblandade luften når mättnad. Den förekommer framför allt över öppet vatten.

En känd form är sjörök, som uppstår när kall luft ligger över relativt varmt hav. Avdunstningen ger ett fuktigt luftlager närmast vattenytan som blandas med kallare luft ovanför, varvid vattenångan kondenserar till synlig rökliknande dimma.

När lättar dimman?

Det beror på årstiden. Dimma som bildas under korta sommarnätter ligger i allmänhet kvar bara några timmar innan solens värmande strålar upplöser den.

Under senhösten är läget ett annat. När solen står lågt kan solstrålarna misslyckas med att skingra dimman, som då kan ligga kvar i flera dygn. Att dimman snabbt lättar när solen kommit upp gäller alltså främst sommaren, inte senhöstens dimma.

I Sverige förekommer dimma i genomsnitt mellan 20 och 60 dygn per år, med de lägsta värdena i inre Norrland. Hur solens höjd varierar över året kan du läsa mer om i vår artikel om solens upp- och nedgång.

Sikt: vad betyder siffrorna?

Sikten definieras som det största avstånd på vilket ett mörkt, tillräckligt stort föremål kan avteckna sig mot himlen och igenkännas. Den anges i meter och är oberoende av observatörens synförmåga och ljusförhållanden.

SMHI delar in sikten i följande steg:

I sjörapporter används begreppet dålig sikt när sikten understiger 4 km.

En sak att känna till: automatstationer mäter sikten med en Present Weather-givare som bara mäter en ”handfull” luft och sedan extrapolerar till större avstånd. Eftersom sikten kan variera mycket på små områden finns risk för felbedömningar – siktvärdet i appen kan alltså avvika från verkligheten där du befinner dig. Det är en av anledningarna till att olika väderappar kan visa olika.

Vid minusgrader kan dimma dessutom ge halka: dimdropparna kan frysa fast som dimfrost på vägbanor, räcken och träd – läs mer i vår guide om frost och markfrost.